Sebastian’s POVHindi ko alam kung ilang minuto na ang lumipas mula nang isara ni Elena ang pinto, na tila ba senyales rin ng pagsara niya sa puso niya at hindi na ako kayang tanggapin pa.I stayed there, standing by her door, staring blankly at that closed door.Ang lamig ng hangin, kasing lamig ng tingin niya sakin kanina.Nakaupo ako sa sementadong gilid ng bakuran, elbows resting on my knees.I kept replaying her face in my mind, how her eyes trembled when she saw me, the way her lips parted like she wanted to say something… but she stopped herself.Three years. Tatlong taon na paghahanap, at ngayon, ayaw pa rin niya akong kausapin.Nakakatawa, ‘no? The ruthless Sebastian Montlaire, feared in boardrooms, but helpless in front of one woman.I closed my eyes, and inhaled deeply. God her cologne still lingering at the air. Hindi ko kayang umalis. Not after this. Not after finally finding her.Tatlong taon kong hinanap si Elena, every city, provinces, every contact. I burned money lik
Huling Na-update : 2025-10-28 Magbasa pa