MasukZoé Marchand, ancienne journaliste reconvertie en traductrice free-lance, emménage dans la résidence privée Les Ormes le jour même où son ex-mari vient lui présenter sa remplaçante. L'humiliation est publique. La soirée ne peut qu'aller mieux. Elle a tort. À minuit, elle entend un grognement au-dessus d'elle. Animal. Pas humain. Et son voisin du dessus Damien Reyer, taiseux, yeux ambre, qui sent l'orage et le bois de cèdre est sur son palier en sang avec des blessures qui cicatrisent sous ses yeux. Ce serait le moment de fermer sa porte et d'oublier ce qu'elle a vu. Zoé Marchand n'a jamais su faire ça. Ce qui suit est l'histoire d'une femme qui pose trop de questions, d'un loup qui en a une de trop à dissimuler, et d'une résidence de banlieue parisienne où les apéros du jeudi ne sont pas du tout ce qu'ils prétendent être.
Lihat lebih banyakTHREE years na silang secretly married at pinupunan ang obligasyon nila sa isa't-isa bilang mag-asawa. Twice a month pinapapunta ni Caden Montclair si Talia Marquez sa private villa niya sa Tagaytay, hindi para mag-date o magbakasyon kundi para mag-sex. Hindi sila nagsasama ni Caden bilang mag-asawa, at ang napagkasunduan nila ay mag-sex twice a month para maibsan ang kanilang mga sexual needs.
Gustong-gusto ni Talia ang mga white rose sa mini garden ng villa dahil simple pero elegante, katulad ng mga pangarap niyang matagal nang niyang ibinaon sa limot. Pero ngayong araw, iba na ang dahilan ng pagpayag niyang pumunta muli roon. Iyon na kasi ang huli na papayag siya sa ganoong setup. Tatlong taon na ang nakalipas simula ng ikasal sila ni Caden pero ngayon, dala na niya ang divorce paper at handa na siyang tapusin kung anu man ang meron sa kanila. Pagpasok niya sa master's bedroom, kalalabas lang ni Caden sa banyo. Wala na itong pang-itaas, isang puting tuwalya lang ang nakapulupot sa baywang nito. Ang basa nitong buhok ay tumutulo pa sa matipuno nitong dibdib, pababa sa six-pack abs na parang perpektong hinulma sa Diyos ng mga Griyego. Pero kung noon, titig pa lang ng lalaki ay nanghihina na siya, hindi na ngayon. Hindi na siya ay Talia na nawawala sa sarili sa tuwing nakikita ito. Maya-maya pa'y tahimik itong lumapit, saka walang sabi-sabi, binuhat siya patungo sa king size bed. Napatili si Talia, at bago pa siya makapagsalita ay mariin na siya nitong hinahalikan habang tinatanggal ang suot niyang manipis na evening gown. Amoy niya ang pinagsamang tobacco at whisky sa hininga nito, pero sa halip na mailang ay nagdala iyon mg kakaibang init kay Talia. Mas marahas din ang bawat galaw nito, hindi katulad ng dati. Sabik na sabik ito sa kan'ya at kung halikan siya ay para bang gusto siyang lamunin nito ng buong-buo. Ang temperatura sa loob ng masters bedroom ay para bang lalong naging mainit. Ang kanilang mga kamalayan ay unti-unti nang tinatangay ng hangin at pawang mga halinghing at pag-ungol na lang ang mauulinigan sa apat na sulok ng kwarto. At doon, habang inaangkin siya ni Caden ay nanumbalik kay Talia ang divorce paper na dala-dala niya pagpunta niya roon. At naisip niyang siguro, iyon talaga ang kapalaran niya- ang hiramin si Caden Montclair maging asawa sa loob ng tatlong taon. At sa gabing iyon, doon ma magtatapos ang lahat... --- Madaling-araw nang magising si Talia at makaramdam ng gutom. Paglingon niya sa kanyang tabi, bakante na iyon. Wala nang bakas ni Caden, at ang tanging naiwan na lang ay ang mainit na comforter na ginamit nito. Napangiti siya nang mapait at tinanggap sa sarili na iyon na ang huli na makakasama niya ang asawa. Masakit ang buong katawan niya nang bumangon at bumababa sa kama. Nag-suot siya ng robe at lumabas ng kwarto para magpunta sa dining hall. Pagdating niya roon, naabutan niya ang mga maid na nagsisipaglinis. Simple siyang binati nang mga ito nang makita siya. "Ma'am, gising na po kayo. Sabi ni Sir Caden, ipagluto ko kayo ng hapunan bago siya umalis." Tumango naman si Talia saka simpleng ngumiti. "Thanks." Naupo siya sa malaki at pahabang mesa habang naghihintay na i-served ang dinner. Maya-maya pa'y napansin niya ang cellphone niyang nakapatong sa estante. Kinuha niya iyon at binuksan para i-check kung may message mula kay Caden. Habang nag-i-scroll sa Faceboök, ilang trending posts ang agad na bumungad sa kan'ya. #CadenMontclair throws a ₱10-million birthday party for Jessa Velasquez. #Good things coming! Caden Montclair and Jessa spotted together in Singapore! Napatigil siya. Parang may malamig na tubig na ibinuhos sa kanya habang tinititigan ang mga headline. Her chest tightened, her breath caught halfway. Si Jessa Velasquez. Ang babaeng matagal na niyang naririnig na nali-link kay Caden, ang "first love" nito. Ang babaeng kahit kailan, hindi niya kayang tapatan sa puso ng asawa. Biglang parang umiikot ang paligid ni Talia ng mga sandaling iyon. Napahawak siya sa gilid ng mesa, sinusubukang pigilan ang pagkahilo. Naramdaman niyang bumigat ang loob niya habang unti-unting bumabalik ang mga alaala ng villa kung saan siya naroroon. Ang mga gabing akala niya'y kanya si Caden, pero sa totoo lang, isa lang pala siyang panakip-butas ng babaeng iyon. Ang bawat sulok ng villa, mula sa mga white lilies hanggang sa amoy ng alak sa hangin, lahat pala ay tungkol kay Jessa. At sa loob ng tatlong taon, nabuhay si Talia sa isang ilusyon, sa isang pag-ibig na hindi kailanman para sa kanya. Talia slowly set down her spoon and went upstairs to change. Pagtingin niya sa kama, puro lamig at katahimikan na lang ang naiwan. She let out a tired sigh, her gaze hardening with quiet pain. "Napakagaling mo talaga, Caden! Kanina lang, yakap-yakap mo pa ako. But now, you're probably in a private jet, heading to Singapore to celebrate your first love's birthday. In ten minutes, she went back downstairs and told the housekeeper, "Sabihin mo kay Caden, hindi na ako babalik dito." She knew it in her gut, she was never coming back to that villa again. Pag-uwi niya sa condo sa Makati, tahimik niyang inilabas mula sa bag ang divorce papers na matagal nang nakatago. Isang buwan na niyang inihanda ang mga iyon, pero hindi niya alam kung saan at kailan niya ito maibibigay. Akala niya kanina na ang araw na iyon, pero siya pala itong iiwanan... --- Kinabukasan ng tanghali, nagising si Talia sa sunod-sunod na pag-ring ng cellphone dahilan para mabulabog ang pagtulog niya. Pagtingin niya, 20 miscalls ang na-receive niya mula sa best friend niyang si Bea Santiago. Nang makita iyon ay kaagad niya itong tinawagan pabalik. "Hello, besty? Sorry, ngayon ko lang nakita ang tawag mo." "Finally! Akala ko kung ano'ng nangyari sa 'yo!" sigaw ni Bea sa kabilang linya. "Girl, do you have any idea how worried I was? I called you twenty times!" Napahawak si Talia sa sentido at napangiti ng marahan. "Don't worry, Bea. I'm fine. I'm still alive." "Fine? Are you kidding me? You sounded like you were about to jump off a building last time we talked!" Natawa siya kahit kaunti. "I promise, I'm okay. I just needed some sleep." "Good. Because I swear, if you don't text me later, I'm flying back to Manila to drag you out for coffee." "Okay, okay. I'll wait for you," sabi niya, trying to sound light even though her chest still felt heavy. Pagkababa niya ng tawag, muling binalot ng katahimikan ang buong unit. Nakatitig lang siya sa kisame, parang sinusuri ang mga alaala ng nakaraan... She remembered everything... every stupid, painful detail. Nang high school pa lang sila, sinundan niya na si Caden sa lahat ng activities. When he skipped a grade, she worked harder para makasabay. When he studied abroad, she followed. When he studied medicine, she switched courses para lang mapalapit. At noong nalaman niyang muntik na itong malunod sa isang yachting accident sa Subic, siya pa ang unang sumugod sa tubig. Wala siyang pakialam kung malunod man siya, basta't ang mahalaga ay mailigtas niya si Caden. Pero kahit ganoon, parang wala pa rin siyang halaga. "He never valued me the way I valued him. Ibinigay ko ang lahat pero tanging malamig na trato lang ang sinukli niya sa akin...”Le carnet contenait deux cent quarante pages.Ma mère avait une écriture petite, appliquée, avec des boucles sur les lettres hautes qui disaient quelque chose de son attention aux détails. Elle avait commencé le carnet à son arrivée aux Ormes et l’avait rempli jusqu’à la veille de son départ. Sept mois de sa vie. Sept mois de tout ce qu’elle avait appris, ressenti, compris, et qu’elle n’avait jamais dit à personne après.J’ai lu la moitié du carnet cette nuit-là.Elle écrivait sur la résidence comme j’aurais pu écrire dessus. Avec le même mélange d’observation clinique et d’affection malgré elle. Elle avait remarqué les mêmes détails les appliques murales ambrées, le bruit des vieilles fenêtres, la façon dont les voisins se connaissaient trop bien pour de simples voisins. Elle avait posé les mêmes questions.Et à la page cent-douze, elle avait écrit : je suis enceinte. Je ne sais pas encore ce que ça signifie pour elle pour ce qu’elle sera. Peut-être rien. Peut-être tout. Je ne peux
La photo était ancienne pellicule, légèrement surexposée sur les bords comme les photos de cette époque quand le soleil était trop fort. Ma mère avait les cheveux longs, une robe d’été, et cette façon de se tenir légèrement de côté que je connaissais sur tous ses portraits elle n’aimait pas regarder directement l’objectif. Elle préférait sourire à côté, comme si la caméra était une intrusion polie qu’il fallait accueillir sans s’y abandonner.Et elle était enceinte. Pas énormément trois, quatre mois peut-être. On voyait juste la courbure sous le tissu de la robe, cette rondeur discrète qui changeait sa silhouette.Moi.Elle était ici, enceinte de moi, en 1989. Dans cette résidence. Devant cette entrée. Elle avait monté ces marches, dormi dans l’un de ces appartements, regardé par la même fenêtre le même chèvrefeuille qui grimpait encore aujourd’hui le long du mur.J’ai rendu le téléphone à Priya sans un mot et je suis allée au bout de mon appartement, au bout du salon, me tenir dev
Elle a rempli les deux verres avec la précision de quelqu’un qui a une longue pratique du vin et des conversations importantes. Le rouge était épais, presque noir, et il a coulé en silence dans le cristal. Elle m’en a tendu un, a gardé l’autre, et s’est calée dans le canapé avec l’aisance de quelqu’un qui a toujours été chez elle partout.“Vingt-deux ans,” a-t-elle dit. “Je fais partie de cette meute depuis vingt-deux ans. Membre honoraire c’est le titre qu’ils donnent aux humains qui savent et qui tiennent.”Je suis restée debout un moment, adossée au mur, à la regarder. Kafka était sur ses genoux, ronronnant, ce qui en disait long sur le degré de familiarité de Priya avec ce qui se passait ici. Mon chat n’accordait sa confiance à personne.“Tu savais dès le début,” j’ai dit. Ma voix était calme, plus calme que je ne l’aurais cru. “Pas seulement pour Damien. Pour moi aussi.”“Dès le début, non. J’ai eu des informations progressivement.” Elle a bu une gorgée, a laissé le vin rouler d
Le lendemain matin ressemblait à tous les lendemains matin. C’est ce qui m’a frappée en premier. Le ciel gris de mars sur les toits, cette lumière plate qui n’annonce ni pluie ni soleil, juste une journée ordinaire qui s’écoule. L’odeur du café que Priya avait visiblement commencé à préparer au rez-de-chaussée je la sentais par la fenêtre entrouverte, une bouffée chaude et familière qui montait jusqu’au deuxième étage. Les pigeons sur la corniche, affairés et indifférents. Le bruit de la rue au-delà des grilles, voitures lointaines, un chien qui aboie, une porte qui claque.Tout était pareil. Et rien ne l’était.Thibaut était parti dans la nuit. Delphine m’avait envoyé un message en début de matinée pour me dire qu’il avait quitté les Ormes sans un mot, sa voiture garée devant la résidence depuis la veille avait disparu. L’armistice avec la meute rivale tiendrait le temps qu’il tiendrait. Éric m’avait expliqué plus tard, autour d’un café dans leur cuisine, que ce genre de chose ne se












Bienvenue dans Goodnovel monde de fiction. Si vous aimez ce roman, ou si vous êtes un idéaliste espérant explorer un monde parfait, et que vous souhaitez également devenir un auteur de roman original en ligne pour augmenter vos revenus, vous pouvez rejoindre notre famille pour lire ou créer différents types de livres, tels que le roman d'amour, la lecture épique, le roman de loup-garou, le roman fantastique, le roman historique et ainsi de suite. Si vous êtes un lecteur, vous pouvez choisir des romans de haute qualité ici. Si vous êtes un auteur, vous pouvez obtenir plus d'inspiration des autres pour créer des œuvres plus brillantes. De plus, vos œuvres sur notre plateforme attireront plus d'attention et gagneront plus d'adimiration des lecteurs.