Share

Chapter 6

Author: Jd Martis
last update publish date: 2026-05-20 12:31:44

Hindi makagalaw si Karolina.

Parang nanigas ang buong katawan niya habang palipat-lipat ang tingin niya sa dalawang lalaking nasa kusina. Pareho silang nakatayo na parang sanay na sanay mag dala ng takot. Same face. Same eyes. Same broad shoulders that looked too dangerous for any room. Kung hindi dahil sa magkaibang expression nila, iisipin niyang nababaliw na siya.

One looked cold enough to kill someone without blinking. The other looked entertained, like he was watching a movie only he understood.

Pareho silang may mukha na imposibleng hindi titigan. Sharp jawlines, dark eyes, lips that always looked one second away from smirking. Their beauty wasn’t gentle. It was the kind that made people nervous. The kind that came with violence.

Michele Morrone.

Iyon agad ang pumasok sa isip ni Karolina. Pareho nilang dala ang aura ng paborito niyang actor. Tall, intimidating, expensive-looking. The type of men who didn’t need to speak just to own a room. Pero iba ito. Because Michele Morrone only existed on screens.

These men were real.

And somehow, that made them worse.

Parang sumikip lalo ang dibdib ni Karolina habang unti-unti niyang niyayakap ang sarili niya. Oversized shirt lang ang suot niya at manipis na underwear sa ilalim noon. Bigla niyang naramdaman kung gaano siya ka-exposed sa harap ng dalawang lalaking ito.

Walang nagsasalita.

The silence dragged painfully between them until the man beside the counter finally leaned back and gave her a small grin.

“Relax,” he said calmly, almost amused. “I’m not going to hurt you.”

“Stop talking to her.” Malamig ang boses ni Alejandro mula sa doorway.

Hindi sumagot agad ang lalaki. He only chuckled softly, then slid both hands inside his pockets like he didn’t care about the tension slowly filling the kitchen.

Karolina swallowed hard.

“W-What is happening?” she whispered. “Who are you?”

Her voice sounded embarrassingly small.

For a moment, walang sumagot. Then the stranger tilted his head slightly, studying her face like he was trying to figure out something interesting.

“I’m Aldous,” he finally said. “Alejandro’s twin brother.”

Nanlaki ang mata ni Karolina.

Twin.

Biglang nag-click lahat sa isip niya. The way they moved, even the way they looked at her. Magkamukhang-magkamukha sila to the point na parang imposibleng paghiwalayin kung hindi mo talaga sila tititigan nang mabuti. Pareho ng mata, parehong amoy, parehong boses, parehong aura na kayang magpahinto ng tibok ng puso niya. Pakiramdam ni Karolina siya lang ang mahihirapan sa sitwasyon na ’to. Siya lang ang mababaliw kakaisip, and somehow, that terrified her more than it should.

“Alejandro never told you about me?” Aldous asked, clearly entertained.

“She doesn’t need to know anything about you,” Alejandro answered sharply.

The tension immediately turned heavier.

Parang may matagal nang galit na tahimik na nakaupo sa pagitan nilang magkapatid. Hindi iyon simpleng inis. It looked personal. Deep. Rotten.

Karolina slowly looked between them, trying to understand what the hell was happening. Pero mas lalo lang gumulo ang isip niya.

Aldous laughed softly under his breath.

“You married her without telling her the truth?” he asked Alejandro. “That’s cruel, even for you.”

Karolina’s stomach dropped.

Truth? Anong truth?

“What truth?” mabilis niyang tanong, this time looking directly at Alejandro.

Pero agad dumilim ang mukha nito. “Enough.”

“NO,” Aldous replied calmly. “I think she deserves to know—”

“Fine.” Alejandro suddenly cut him off. His voice turned dangerously sharp. “I’ll give you my private island in Singapore. Just get the fuck out of here and leave her alone.”

Napakurap si Karolina. Private island? Ganun lang? As if normal lang mag-offer ng isla kapalit ng katahimikan.

Ngumiti nang malaki si Aldous, obviously amused by the desperation hidden underneath Alejandro’s anger. Mabagal siyang lumapit sa kapatid nito saka tinapik ang balikat nito.

“You really know what I want,” he murmured.

Alejandro shoved his hand away immediately. “Get out.”

Pero bago tuluyang umatras si Aldous, bumaling muna ito kay Karolina. Slowly. Deliberately. His eyes traveled down her body in a way that instantly made her uncomfortable. Oversized shirt. Bare legs. Messy hair. Para siyang hinuhubaran gamit lang tingin.

The smirk on his lips darkened.

“Leave. Now,” Alejandro warned again, colder this time.

Pero lalo lang lumawak ang ngiti ni Aldous. Then he looked straight into Karolina’s eyes. “Ask him,” sabi nito bakas ang nakakainsultong ngiti sa labi, “what really happened to the last woman who tried to leave Puerto Rosario.”

And then he walked away.

Nang mawala ang tunog ng footsteps nito, biglang bumigat ang buong bahay. The silence no longer felt quiet. It felt threatening. Karolina’s chest tightened painfully. Her thoughts started spinning too fast.

Last woman? Tried to leave? What the hell did that mean?

“What the hell was he talking about?” she demanded, instinctively backing away from Alejandro.

Pero bago pa siya makalayo— BAM. Napasigaw siya nang tumama ang kamao ni Alejandro diretso sa tiyan niya. The pain exploded instantly. Parang nawalan ng hangin ang buong katawan niya. Napayuko siya agad habang napapahawak sa tiyan, hirap huminga. Tears burned her eyes almost immediately.

“Tanga ka ba?” Alejandro snapped, grabbing her arm harshly. “Bakit ang tigas-tigas ng ulo mo?! I fucking told you to stay in that fucking room!”

His chest rose and fell heavily. Galit na galit siya. Hindi na iyon simpleng inis. It looked like rage mixed with panic.

“Do you even realize what just happened?” he said sharply, jaw tight with anger. “That bastard almost got you. Almost fucked you.”

Natigilan si Karolina. He was right. Masyado siyang na-focus sa katotohanang may kakambal si Alejandro that she completely forgot what almost happened a few moments ago. The way his twin touched her, the way he cornered her kung hindi pa dumating si Alejandro, baka may nangyari na sa kanila. And that thought alone made her stomach twist in fear and disgust.

“But no,” he continued bitterly. “You just had to wander around this place.” He laughed once, humorless. “You act like you’ll die without a cock between your thighs for five fucking minutes dahil hindi ka makapirme sa kwarto!”

Parang tumigil ang mundo ni Karolina. Hindi dahil sa sakit. Kundi dahil sa paraan ng pagsasalita nito sa kanya. Her eyes slowly lifted to him, full of disbelief. And suddenly, something inside her cracked. The shouting, the fear, the helplessness.

Biglang bumalik lahat. The dark apartment, the smell of alcohol, the sound of broken glass, the same terrifying look in a man’s eyes before he hurt her. Her ex. The father of her first child. The man who used to apologize after every bruise and then hurt her again the next day.

The memories hit her so hard she almost felt sick.

Napapikit si Karolina habang nanginginig ang buong katawan niya. She hated this feeling. Hated how quickly fear could drag her back into a version of herself she worked so hard to bury.

And when she finally forced herself to look at Alejandro again, saglit siyang natigilan. Because for one second—just one— may dumaan na guilt sa mukha nito. Parang may parte sa kanya na gustong umatras. Parang may parte sa kanya na alam niyang mali ang ginawa niya.

Pero mabilis din iyong nawala. Coldness returned instantly. Lumapit ulit ito kay Karolina saka mahigpit na hinawakan ang baba nito, forcing her to look directly at him.

“Look at me.”

Karolina flinched immediately.

His grip tightened slightly.

“You listen to me carefully,” he said angrily. And somehow, that was worse than shouting. “Whatever my brother told you, forget it.”

“FUCK YOU!”

“SHUT THE FUCK UP!”

Napasinghap si Karolina sa lakas ng boses nito. The entire room fell silent again. Pero this time, mas nakakatakot na ang katahimikan. Slowly, Alejandro rested his forehead against hers. At mas lalo iyong nagpanginig kay Karolina.

Because he wasn’t screaming anymore. He was calm. And calm Alejandro was far more terrifying.

“Just do what I told you,” he whispered. “Or else.”

Karolina swallowed hard. Nanginginig pa rin siya pero may natitirang galit sa dibdib niya. Natitirang pride.

“Or else what?” she asked shakily.

Alejandro went still, parang lumamig lalo ang paligid. Then he leaned closer, enough for her to feel his breath against her skin.

“Or else,” he said softly, “you’ll end up exactly where she did.”

Karolina’s breath caught. Nanlamig ang buong katawan niya. Did he kill her? Oh my God.

“And then,” he continued calmly, “you start asking what happens to your son.”

Parang huminto ang tibok ng puso ni Karolina. Her son. The moment her child was mentioned, pure terror finally replaced every ounce of defiance left in her body.

His grip tightened slightly against her chin. “And I don’t stop there,” he added casually, like he was discussing weather instead of threatening lives. “I’ll do the same with your daughter too.”

The words shattered something inside her. Hindi na siya makagalaw, hindi siya makapagsalita. Her knees suddenly felt weak as horror slowly crawled through every part of her body. Hindi niya kayang isipin ang mga anak niya sa bibig ng lalaking ito. Hindi niya kayang isipin na kaya nitong gawin ang mga bagay na iyon.

Inalis ni Alejandro ang hawak sa baba niya pero hindi nabawasan ang takot niya. Mas lalo lang sumikip ang paligid. He took a slow breath before looking at her again, this time like he was trying very hard to control himself.

“Don’t provoke me, Karolina,” he said quietly. Humakbang siya palapit. Every movement felt heavy. “For fuck’s sake, just do what I told you.” His jaw tightened. “Kapag nasa ganito kang sitwasyon,” he continued, voice lower now, “where I’m already holding everything by the neck… this is not a discussion anymore.” He paused. “That’s survival.”

Tumitig lang si Karolina sa kanya. She wanted to scream. Wanted to hit him. Wanted to run. Pero hindi niya magawa. Because deep down, alam niyang kaya ng binata gawin lahat ng sinasabi niya.

“And if you’re smart enough,” Alejandro continued, “you don’t fight me. You don’t question me. You don’t test me.” at mas lumapit ito sa kanya hanggang halos wala nang space sa pagitan nila.

“Just obey me, Karolina.” The way he said her name made her stomach twist painfully. “Because if you don’t,” he continued softly, “you stop being someone I’m trying to warn, and you become a problem I need to remove.”

The words stayed hanging heavily between them. Hindi makapaniwala si Karolina na may taong kayang magsalita nang ganoon kapayapa habang nananakot.

Huminto si Alejandro saglit. His eyes stayed unreadable. Dark. Empty. Parang walang kahit anong emosyon ang pwedeng makapasok doon.

“And Karolina,” he whispered, “sa mundo ko, problems don’t get second chances.” He tilted his head slightly while watching her reaction, almost like he was studying how much fear she could still survive. “You’re lucky I gave you even one,” he continued quietly. “Because you’re…” saglit siyang huminto, jaw tightening slightly, “special to me.”

The words should’ve sounded comforting.

But they didn’t.

Not from him.

Never from him.

Then his expression turned colder again.

“But a third?” A faint smile appeared on his lips, humorless and terrifying. “Huwag mong subukan.”

His gaze locked onto hers completely.

“I will rip everything you think you are apart,” he said slowly. “And make sure nothing of you is left standing.”

Karolina felt tears sliding silently down her cheeks, but she didn’t even bother wiping them anymore.

“And I won’t even need to look back.”

Then just like that, Alejandro turned away from her.

No apology.

No softness.

Nothing.

He simply walked out of the kitchen, leaving Karolina frozen in the same spot, shaking so badly she could barely breathe.

The silence he left behind felt heavier than the punch. Heavier than the threats. Heavier than fear itself. And for the first time since arriving in Puerto Rosario, Karolina truly understood one thing.

She was trapped.

Continue to read this book for free
Scan code to download App

Latest chapter

  • Trapped by the Governor    Chapter 53

    Maaga pa lamang ay gising na si Alejandro.Tahimik niyang isinara ang mga cuff ng puting long-sleeved polo habang sinusulyapan ang kama. Mahimbing pa ring natutulog si Ely sa gitna, yakap ang stuffed bunny nito. Sa kabilang panig naman ay si Karolina, na bahagyang nakayakap pa rin sa unan.Sandali niya lamang silang pinagmasdan.Ito ang kapayapaang handa niyang ipaglaban sa anumang paraan.Marahan siyang lumapit sa kama at bahagyang yumuko upang halikan sa noo si Ely. Pagkatapos ay lumipat ang tingin niya kay Karolina.Tila naramdaman nito ang presensya niya dahil dahan-dahan itong nagmulat ng mga mata."You're leaving?" paos nitong tanong.Bahagyang ngumiti si Alejandro. "May aasikasuhin lang ako."Napabangon nang kaunti si Karolina. "Ganito kaaga?""Mm."Hindi na ito nagtanong pa. Sa mga mata pa lang ni Alejandro, alam niyang hindi ito simpleng trabaho.Marahan niyang hinawakan ang kamay nito."Magpapasama ako kina Romano. Stay here with Ely."Tahimik si Karolina tumango. "Mag-iinga

  • Trapped by the Governor    Chapter 52

    Tahimik nilang pinanood ang papalayong bulto ng Doña.Isa-isang nagsara ang mga pinto ng mga itim na sasakyan. Umalingawngaw ang mahinang ugong ng mga makina bago dahan-dahang umusad ang buong convoy palabas ng vineyard.Nang tuluyang mawala ang mga sasakyan sa kanilang paningin, tila kasabay ding nawala ang natitirang init ng gabing iyon.Tahimik na yumuko si Alejandro. Mahigpit pa rin ang hawak niya sa brown envelope. Pagkalipas ng ilang segundo, marahan niya itong isinara.Nang muli siyang mag-angat ng ulo, wala na ang lalaking kanina lang ay nakikipagsayaw at nakikipagbiruan kay Karolina.Bumalik ang Gobernador. Bumalik ang lalaking kinatatakutan ng mga kalaban niya."Romano."Isang salita lang iyon, ngunit sapat na para agad na tumuwid ang kanyang tauhan."Governor.""Lock everything down.""Yes, Governor.""Walang lalabas na kahit anong impormasyon tungkol sa complaint na 'to. Kahit isang dokumento. Kahit isang pangalan."Tumango si Romano. "I'll handle it personally.""Good." I

  • Trapped by the Governor    Chapter 51

    Unti-unting humina ang tugtog ng string quartet bago napalitan ng isang banayad na instrumental piece. Ang malamig na simoy ng hangin ay marahang dumaan sa pagitan nila, dahilan upang bahagyang sumayaw ang laylayan ng damit ni Karolina. Tahimik na tumayo si Alejandro at inilahad ang kanyang kamay. "May I have this dance?" Napatingin si Karolina sa kamay nito bago marahang ngumiti. "I know how to dance," mahina niyang sabi. "Just... not like this." Napakunot-noo si Alejandro. "I've only ever danced because it was my job." Dagdag ni Karolina. "No one's ever asked me to dance... just because they wanted to." May kung anong kumirot sa dibdib ni Alejandro. Marahan niyang inilapit pa ang kamay. "Then let this be your first." Ilang segundo siyang nag-alinlangan bago tuluyang inilagay ang kanyang kamay sa palad nito. Dahan-dahang hinila siya ni Alejandro palapit. Maingat nitong ipinatong ang isang kamay sa kanyang baywang habang magkahawak ang isa pa nilang kamay. Hindi sila

  • Trapped by the Governor    Chapter 50

    Mainit na sinag ng araw ang marahang sumilip sa pagitan ng makakapal na kurtina. Sabado ngayon. Dahan-dahang iminulat ni Karolina ang mga mata. Paglingon niya sa tabi, mahimbing pa ring natutulog si Ely, mahigpit na nakayakap sa paborito nitong stuffed bunny. Napangiti siya at marahang hinaplos ang buhok ng anak bago maingat na bumangon. Habang isusuot niya ang kanyang tsinelas, napansin niya ang isang puting sobre na nakapatong sa bedside table. Napakunot-noo siya. Nakasulat sa harap nito ang pangalan niya sa pamilyar na sulat-kamay. For Karolina. Dahan-dahan niya iyong binuksan. Isang maliit na card ang bumungad sa kanya. Will you let me court you? I realized I fell in love with you without ever asking for the chance to win your heart the right way. Dinner tonight. Seven o'clock. No pressure. If you don't come, I'll understand. — Alejandro Matagal na natigilan si Karolina habang nakatitig sa liham. Hindi niya namalayang bahagyang umangat ang sulok ng kanyang mga labi.

  • Trapped by the Governor    Chapter 49

    Ilang araw na ang lumipas. Unti-unti nang bumalik sa normal ang takbo ng buhay sa loob ng mansyon. Tahimik pa rin ang pagitan nina Karolina at Alejandro. Wala nang sigawan, wala na ring pilitang pag-uusap. Tinupad ni Alejandro ang sinabi niya, hindi niya ito pinilit na magtiwala muli. Sa halip, hinayaan niyang ang mga kilos niya ang magsalita. Isa sa mga una niyang ginawa ay ang ipalipat si Ely sa isang prestihiyosong pribadong paaralan sa Puerto Rosario upang mas malapit ito sa mansyon. Maaga pa lamang ay gising na si Karolina. Nakaupo si Ely sa kama habang inaayos niya ang uniporme nito para sa unang araw sa bago nitong paaralan. "Excited ka na ba?" nakangiting tanong niya. Malawak ang ngiti ni Ely habang masiglang tumango. "Super, Mama!" Napangiti rin si Karolina. Dahan-dahan niyang isinuklay ang mahabang buhok ng anak bago ito tinalian ng maayos. "Ang ganda naman ng prinsesa ko." Napangiti si Ely at umikot pa sa harap niya. "Pretty ba ako, Mama?" "Very pretty," sagot niya

  • Trapped by the Governor    Chapter 48

    Tahimik ang buong biyahe pauwi. Walang nagsalita kahit isa sa kanila. Tanging ang mahinang ugong ng makina at paminsan-minsang pagpatak ng ulan sa salamin ang maririnig sa loob ng sasakyan. Pagdating sa mansyon, hindi na lumingon si Alejandro. Agad itong bumaba at naglakad papasok ng bahay. Hindi rin ito huminto. Diretso itong nagtungo sa opisina. Napalunok si Karolina. Hindi niya alam kung bakit, ngunit bawat hakbang palapit doon ay parang lalong bumibigat ang pakiramdam niya. Huminto siya sa labas ng pintuan nang marinig ang pagbukas nito. Pumasok si Alejandro. Hindi na ito nagsalita. Hindi rin siya nilingon. Ilang segundo lang ang lumipas bago muling bumukas nang bahagya ang pinto. Tahimik na lumabas si Romano. Nagtagpo ang tingin nila ni Karolina. Walang biro sa mukha nito ngayon. Wala ang nakasanayan niyang kalmadong ngiti. Lumapit ito nang isa pang hakbang. "Karolina." Napatingin siya rito. "Huwag kang makipagtalo sa kanya." Bahagya siyang napakunot-noo. "Will he hurt me

  • Trapped by the Governor    Chapter 22

    Magkahawak pa rin ng kamay sina Alejandro at Karolina, habang mas hinigpitan naman ni Karolina ang pagkakayakap kay Mochi. Salamat sa Diyos at ligtas ang aso. Nanginginig man ito, wala itong malubhang sugat. Then a familiar voice spoke. "Well... this is awkward." Her eyes widened. No way! No f

  • Trapped by the Governor    Chapter 4

    Nanginginig pa rin ang kamay ni Karolina habang nakatitig sa marriage contract na nasa harapan niya. The paper felt heavier than it should, parang bawat salita roon ay unti-unting sumasakal sa kanya. Alejandro stood silently across from her, calm and patient as if he already knew what her answer wo

  • Trapped by the Governor    Chapter 3

    Nagising si Karolina na mabigat ang ulo at nanlalabo pa ang paningin. The first thing she noticed was the sound of waves crashing outside the huge glass windows beside her. Slowly, she sat up from the massive bed, agad napansin na wala na siya sa port. The room looked luxurious. Too luxurious. Bl

  • Trapped by the Governor    Chapter 5

    Nagising si Karolina sa gitna ng gabi, hingal pa at magulo ang isip. The bed beside her was empty, Alejandro was gone. For a moment, she just lay there in silence, staring at the dark ceiling while trying to calm the chaos inside her chest. The sheets were still warm from his body, carrying the fa

More Chapters
Explore and read good novels for free
Free access to a vast number of good novels on GoodNovel app. Download the books you like and read anywhere & anytime.
Read books for free on the app
SCAN CODE TO READ ON APP
DMCA.com Protection Status