Third Person POV “Devryck!!” she called to him from the dining room doorway, leaning slightly against the frame. “Yes?” “Aalis ka na ba?” “Yeah, why?” “Dalhin mo na ito sa opisina. Sabi ni Manang Regina sa akin kanina na hindi ka raw kumakain minsan. Kaya ayan, baunin mo na yan, para yan mamayang meryenda. Kainin mo yan kapag nagutom ka.” She was a bit shy; he could see her eyes darting around. “Noted, Mrs. Marcov.” That made her blush, and he smiled inwardly. “I better get going.” “Ingat ka,” she reminded him. “Ysa, anak. Hatid mo yang asawa mo hanggang labas,” Nay Regie said. “Pero,” reklamo nito. She looked like a child pouting. “Halaa, dali na, sulong na. Ihatid mo yan hanggang sa pintuan. Lakad na kayo, male-late na yang asawa mo.” “Tara na?” saad ng asawa niya na parang nahihiya pa. Napangiti naman siya. He held her hand, intertwining their fingers. He could feel her discomfort. “Ingat sa pagda-drive,” she reminded him again. “I will.” Before he left, he gave her
Baca selengkapnya