Masuk004_When Miss CEO meets Mr. Agriculturist
Pagpasok ni Ael sa university campus kinabukasan, ibang klase ang atmosphere kumpara sa entrance exam day. Mas maingay, mas buhay, at mas magulo. May orientation booths sa bawat building, may mga student organizations na nag-aalok ng flyers, at may mga tarp na nakasabit tungkol sa iba't ibang courses. Pero kahit ganito ka-busy ang paligid, kalmado pa rin si Ael. Naka-white polo siya ngayon na may university ID lace at black slacks ulit. Simple pero controlled ang itsura niya. Hindi siya dumiretso sa crowd ng BSBA orientation. Instead, she checked the schedule on her phone first. “9:00 AM, College of Business Administration orientation,” bulong niya. She had ten minutes. Naglakad siya papunta sa main hall, pero habang nasa pathway siya, napansin niya ang mas maingay na bahagi sa kabilang side ng campus. May mga estudyanteng nagtitipon sa open field, may hawak na seedlings, soil samples, at demonstration tools. Agriculture department. She stopped for a second. Hindi niya alam kung bakit, pero nakuha ng curiosity niya ang eksena. “Hands-on planting demo today,” narinig niyang sabi ng isang student guide. Sa gitna ng field, may mga estudyanteng nakayuko, nagtatanim, nagpapakita ng soil preparation. Iba ang energy nila. Hindi pormal, pero very grounded. At doon niya siya nakita. Si Zai . Nakatayo siya sa gitna ng lupa, nakasuot ng simpleng long sleeves na nakatupi hanggang siko. May konting putik sa kamay niya, pero hindi niya ito pinapansin. Focused siya habang nagpapaliwanag sa mga kasama niya tungkol sa soil condition. “Hindi pwedeng basta tanim lang,” sabi ni Zai sa group. “Kailangan alam mo kung anong nutrients ang kulang sa lupa. Otherwise, business lang ang mangyayari dito, hindi farming.” Napakunot ang noo ni Ael sa narinig niya. Business lang? She crossed her arms slightly, watching from a distance. “Excuse me,” biglang tawag ng isang student volunteer sa kanya. “BSBA orientation po ba kayo? That way po.” She nodded slightly. “I know.” Pero hindi pa siya umaalis agad. Sandaling nagtagal ang tingin niya sa field. Zai suddenly looked up. Their eyes met. For a moment, walang ingay. Parang huminto ang paligid. Then Zai raised an eyebrow slightly, as if recognizing her from somewhere. Slowly, he walked closer to the fence separating the field and pathway. “Ay, ikaw pala yung nasa admission hall kahapon,” sabi niya. Ael blinked once. “And you are?” “BS Agriculture,” sagot niya. “Zai.” She nodded politely. “Ael.” “Monteverde,” dagdag niya, parang hindi sigurado kung kilala niya dapat ito. “Right,” sagot ni Zai, pero may bahid ng sarcasm. “Business student.” Ael didn’t react. “Yes.” Zai looked at her for a second longer, then glanced at the direction of the business building. “Interesting timing mo magpunta dito,” sabi niya. “I was not planning to,” sagot ni Ael calmly. “I was just passing by.” “Mm,” Zai hummed. “Sure.” May konting tension agad sa pagitan nila, hindi malakas, pero noticeable. Napatingin si Ael sa mga kamay niya. May soil siya, may seedlings. Simple. Real. Then she said, “So you teach agriculture?” Zai smirked slightly. “I don’t teach. I study. And I work with it.” “Same thing,” sagot ni Ael. Agad na tumigil si Zai sa paggalaw. “No,” sabi niya. “Not even close.” Napatingin si Ael ulit sa kanya. “Explain.” Zai stepped closer to the fence, lowering his voice slightly. “Studying agriculture means understanding life cycles, soil science, crop production, climate effects. Working with it means you actually get your hands dirty. You don’t just talk about supply and demand in a classroom. You feel it.” Ael didn’t look offended, but her tone stayed firm. “Business is not just talking in classrooms either.” Zai nodded once. “Good. Then don’t treat agriculture like it is just a resource.” That sentence landed heavier than expected. Ael stared at him. “I didn’t say that,” she replied. “Not yet,” Zai said. “But most people from your world usually do.” Her eyes narrowed slightly. “My world?” Zai shrugged. “Business. Corporations. People who see farms as supply chains, not livelihoods.” Sandaling katahimikan. Then Ael spoke. “You assume too much.” Zai smirked again. “Maybe. Or maybe I’ve seen enough.” The tension was interrupted when a gust of wind passed through the field, making the leaves move and some soil dust rise slightly. Ael stepped back a little, but Zai didn’t. “Anyway,” Zai said, “if you’re going to be a business student, try not to forget where raw materials come from.” Ael looked at him directly. “And if you’re going to be an agriculturist, try not to ignore that markets exist,” she replied. For the first time, Zai paused. Then he chuckled. “Fair point.” But instead of softening the tension, it made it sharper in a different way. Like both of them realized the other was not easy to dismiss. From afar, someone called Zai’s name, signaling him to go back to the demo. He raised a hand. “Coming.” Then he looked at Ael again. “This isn’t the last time we’ll see each other,” he said. Ael raised an eyebrow. “Is that a threat?” “It depends on how you see it,” Zai replied. Then he turned and walked back into the field, joining his group. Ael stood still for a moment, watching him. After a few seconds, she turned away and finally headed toward the BSBA orientation hall. Pero habang naglalakad siya, hindi mawala sa isip niya ang sinabi nito. Business vs agriculture. Supply chains vs livelihoods. Practicality vs reality. And somehow, kahit ayaw niya aminin, that stranger from the soil field felt more real than anything she had heard since she entered university. Sa kabilang banda, habang bumabalik si Zai sa pagtatanim, sandaling napatingin siya sa direksyon ng business building. “Monteverde,” bulong niya. Then he shook his head slightly. “Let’s see how long you last in this world, business girl.”008_When Miss CEO meets Mr. AgriculturistLumipas ang ilang araw, at mas lalong naging busy ang buong campus dahil sa inaasahang release ng pairing list para sa Inter-department Collaboration Program.Hindi mapakali ang karamihan sa BSBA students, kabilang na ang mga kaklase nina , , at .“Kung sino man mapunta sa akin, sana matino,” reklamo ni Lira habang nakasandal sa upuan. “Ayoko ng walang sense kausap.”Mira flipped her notebook calmly. “Stop manifesting chaos.”“Hindi ko minamanifest, inaanticipate ko lang,” sagot ni Lira.Ael stayed quiet. She was reading ahead on her laptop, but her focus was not fully there. The word pairing had been sitting in her mind since she saw the announcement.Random pairing.Meaning uncontrollable variables.And that was something she did not like.“Hey,” sabi ni Mira, napansin ang tahimik niya. “You’re unusually quiet today.”“I am always quiet,” sagot ni Ael without looking up.Lira leaned closer. “Oo, pero ngayon parang mas quiet ka. Parang may in
007_When Miss CEO meets Mr. AgriculturistMaagang pumasok si Ael sa campus kinabukasan. Mas maaga kaysa usual, kahit wala pa siyang early class. Hindi niya alam kung bakit, pero parang mas madali para sa kanya ang mag-focus kapag tahimik pa ang paligid.O baka ayaw lang niyang maabutan ng ingay.Naka-uniform siya ng BSBA polo, maayos ang buhok, at gaya ng lagi, composed ang expression. Pero sa loob niya, hindi pa rin completely settled ang isip niya.Ang pangalan na ay parang paulit-ulit na bumabalik kahit hindi niya gustong isipin.“Ang OA mo,” bulong niya sa sarili habang naglalakad papunta sa admin building.May kailangan siyang i-process na enrollment confirmation. Routine lang dapat.Pero habang papasok siya sa corridor, napansin niya ang isang bulletin board na puno ng announcements.BSBA students’ list. Agriculture field programs. Scholarship updates.Saglit siyang huminto.Sa gitna ng listahan, may nakapaskil na announcement:Inter-department Collaboration Program: Business an
006_When Miss CEO meets Mr. AgriculturistPaglabas nina, Ael, Mira, at Lira mula sa orientation hall, mas maingay na ang campus kaysa kanina. Parang lahat ng estudyante sabay-sabay nag-aadjust sa bagong mundo nila.“Coffee tayo,” agad na sabi ni Lira habang inaayos ang sling bag niya. “I need sugar. Emotional support sugar.”Mira rolled her eyes slightly. “You don’t need sugar. You need discipline.”“Same thing,” sagot ni Lira, hindi napipikon.Ael walked between them silently. Hindi pa siya sanay sa ganitong setup, pero hindi rin siya umaalis. It felt unfamiliar, but not uncomfortable.“May café dito sa likod ng admin building,” sabi ni Mira habang tinitingnan ang campus map sa phone niya. “Mabilis lang lakad.”“Go,” sabi ni Lira. “Lead the way, Miss GPS.”Mira sighed. “I hate you.”“Love you too,” Lira replied instantly.Ael didn’t speak, but she observed them carefully. Lira was chaotic, expressive, easy to read. Mira was structured, precise, always calculating. Opposites, yet comf
005_When Miss CEO meets Mr. AgriculturistPagdating ni Ael sa BSBA orientation hall, agad siyang sinalubong ng maingay na paligid. May mga estudyanteng nagkukumpulan, may mga nagse-selfie, at may ilan na halatang kabado pa rin kahit simula pa lang ng college journey nila.Ael stayed composed as usual.She chose a seat near the middle row again, enough to observe but not too visible. She placed her bag beside her and quietly took out her notebook.Business Administration.Her chosen path.“Ang dami pala natin no?” biglang sabi ng babae sa tabi niya.Napalingon si Ael.Nakaupo sa right side niya ang isang babae na medyo energetic ang aura, nakatali ang buhok sa messy ponytail, at may hawak na pastel highlighters.“I’m Lira,” sabi nito habang nakangiti. “Ikaw?”“Ael,” sagot niya calmly.Lira blinked. “Short answer girl ka pala.”Ael didn’t react much. “I prefer efficiency.”“Wow,” Lira said, amused. “Okay, noted.”Bigla namang may sumingit na isa pang babae sa kabilang side ni Lira. Mas
004_When Miss CEO meets Mr. AgriculturistPagpasok ni Ael sa university campus kinabukasan, ibang klase ang atmosphere kumpara sa entrance exam day. Mas maingay, mas buhay, at mas magulo. May orientation booths sa bawat building, may mga student organizations na nag-aalok ng flyers, at may mga tarp na nakasabit tungkol sa iba't ibang courses.Pero kahit ganito ka-busy ang paligid, kalmado pa rin si Ael.Naka-white polo siya ngayon na may university ID lace at black slacks ulit. Simple pero controlled ang itsura niya. Hindi siya dumiretso sa crowd ng BSBA orientation. Instead, she checked the schedule on her phone first.“9:00 AM, College of Business Administration orientation,” bulong niya.She had ten minutes.Naglakad siya papunta sa main hall, pero habang nasa pathway siya, napansin niya ang mas maingay na bahagi sa kabilang side ng campus. May mga estudyanteng nagtitipon sa open field, may hawak na seedlings, soil samples, at demonstration tools.Agriculture department.She stoppe
003_When Miss CEO meets Mr. AgriculturistPaglabas ni Ael Caexie Monteverde mula sa university gate, ramdam niya pa rin ang bigat ng entrance exam sa kanyang isipan. Hindi dahil mahirap ito, kundi dahil alam niyang kahit anong mangyari, kailangan niyang maging consistent. Walang puwedeng maging “almost” sa mundo niya.“Ma’am Xie, deretso po tayo sa mansion?” tanong ng driver habang pinapaandar ang SUV.“Yes po,” sagot niya habang inaayos ang seatbelt.Tahimik ang biyahe. Nakatingin lang siya sa labas ng bintana, pinapanood ang unti-unting paglipat ng scenery mula sa university district papunta sa mas exclusive at tahimik na bahagi ng lungsod.Pero kahit gaano kaganda ang view, hindi pa rin maalis sa isip niya ang nangyari kanina.The exam room. The silence. The pressure.And him.Yung lalaking nakatayo malapit sa puno. Hindi niya maintindihan kung bakit, pero parang na-stuck sa memory niya ang presensya nito.“Ang weird,” mahinang bulong niya sa sarili.Pagdating sa Monteverde mansion







