로그인นาธาเนียลในความทรงจำของฉันจากไปนานแล้ว ฉันเสียใจที่พรากทุกอย่างที่ควรเป็นของเธอมา โดยเฉพาะความรักจากคุณ ขอโทษจริง ๆ และต่อจากนี้ไป ขอให้คุณและเธอมีความสุข - เซซิเลีย เลอรอยซ์ - ป.ล. อ่านข้ามตอนอาจทำให้พลาดรายละเอียดนะคะ
더 보기A VIRGIN, HUH?
Isang nakakalokong ngisi ang kumawala sa labi ng Filipino-Italian na si Demus Moretti, matapos makita ang pulang marka sa bed sheet ng kama. Tanging iyon na lamang ang naiwan ng babaeng nakaniig niya kagabi sa hotel na 'yon. When he woke up this morning, she was gone. Ni hindi niya nalaman ang pangalan nito—sabagay, kailan pa ba siya nag-abalang alamin ang pangalan ng mga nakaka-one night stand niya? But he vividly remember her face, her fucking innocent but seductive face. She's a fucking virgin... Naglaro sa kaniyang isipan ang mga naganap kagabi sa pagitan nila ng estranghera. Demus could still smell the woman on his skin, he could still remember her taste on his tongue, the feel of her breasts against him, her mouth on his and the image of her above him made every part of his body hardened. Dahil doon ay dali-dali siyang nagtungo sa banyo and took a long shower. "Damn," he muttered. Ano ba ang nangyayari sa kaniya? Bakit ba siya nag-aabalang isipin ang babaeng iyon at ang nangyari sa kanila kagabi? It was just a one-night stand with someone, it shouldn't bother him. He enjoyed it—actually he really did. Pero aminin niya, ito ang unang beses na naisip niya ang isang babae after the one-night stand. Demus was wondering, dahil ba ito ang unang beses na nakatagpo siya ng isang birhen? why did that woman gave him her v-card? Dala lang ba ng kalasingan nito? Bago pa mayamot sa sarili ay minadali na ni Demus ang pagligo at pagkaraan ay nagbihis na at nagpasyang magtungo na sa kompanya. He was still hard even after the shower at habang nagmamaneho siya. Damn! mayroon yatang ginawang orasyon ang babaeng iyon sa kaniya. Iniisip pa lang niya kung paano niya inangkin at maramdaman ang pagkapunit ng hymen ng babaeng kaniig kagabi ay hindi na niya mapigilang muling kumislot ang pagkalalaki nang mga sandaling 'yon. "For pete's sake! this is really bad..." Demus muttered once again. A strong desire to see that woman again welled up in him. For Demus, it's quite odd given his cold personality. —————— "BRO." Tinanguan ni Demus ang bagong dating na kaibigan na si Levin Montes. Umupo sa setti na nasa kaniyang malawak na opisina ang lalaki. "Ready na ba ang deed of sale?" Usisa ni Levin sa binata. "Yeah." May kinuhang papel si Demus mula sa drawer ng table nito at inilapag sa mesa. "Just sign the papers and the plane will be yours." Bukod kasi sa Moretti Empire na pagmamay-ari ni Demus ay isa rin siyang authorized supplier ng mga sasakyang panghihimpawid at mga yate para sa mga private consumption ng mga kilalang tao—katulad nitong si Levin Montes na isang business tycoon rin. Tumayo si Levin at lumapit sa table, pinirmahan nito ang kontrata at muling ibinalik ito kay Demus. Pagkaraan ay umupo si Levin sa gilid ng table na tila ba may nais pang sabihin. "May kailangan ka pa?" Walang kangiti-ngiting tanong ni Demus sa kaibigan. Natawa naman si Levin at sabay turo nito sa malaking screen ng monitor na nasa loob ng opisina ni Demus. Makikita roon ang mga tao mula sa labas at bawat palapag ng Moretti company. "I really like the idea that you put that monitor here." Kapag wala siyang masyadong ginagawa, doon lang siya sa screen nakatitig at minomonitor ang mga ginagawa ng kaniyang mga empleyado sa oras ng trabaho. Kaya walang nakakaligtas sa kaniyang paningin. "Hmm, kung kayang gayahin namin nina Jax ang ganitong idea?" Pagpapatuloy pa ni Levin. "You can," Demus coldly answered. Inabala na ang sarili sa pagbabasa ng mga papeles na nasa ibabaw ng mesa niya. Tumayo na si Levin at nagpamulsa nang makitang handa na muling magtrabaho ang workaholic niyang kaibigan. "I have to go. Muntik ko ng makalimutan na may lakad kami ni Zhila." Matapos sabihin ni Levin ang pangalan ng kasintahan ay may matamis na ngiting kumawala sa labi nito na para bang nababaliw. Nagkasalubong ang kilay ni Demus dahil hindi nakaligtas sa mapagmasid niyang mata ang ngiting sumilay sa labi ni Levin. "Anong nangyari sa'yo?" Tila nagulumihan ang kausap. "Anong nangyari sa akin?" "Why do you look like a hopeless romantic monkey all of a sudden? Where is that monkey Levin who used to cursed love before, huh?" Pauyam na wika ni Demus. Ang dating Levin kasi ay kabi-kabila ang mga babae—katulad niya. Hindi ito naniniwala sa pag-ibig at pakikipagrelasyon sa iisang babae lamang, kaya nga nagkasundo sila dahil pareho sila. Pero ngayon? Levin was really in a steady relationship with that woman and it was obvious that his friend is in love with her. Sabagay, Zhila's a good catch. But Demus couldn't imagine himself being in love with someone. AGAIN. Biglang sumeryoso ang mukha ni Levin. "You'll never understand the feeling, unless you fall in love." Pagkatapos ay ngumisi ng nakakaloko si Levin. "Hintayin mo lang ang turn mo, and you'll know what I mean..." makahulugang saad ni Levin. "You will never see me as madly in love as you are Levin." "I saw you once," nakakalokong sambot naman ng kaibigan. "Get out," malamig na taboy ni Demus. Nagkibit balikat lamang si Levin habang tatawa-tawang naglakad palabas ng opisina ni Demus. Minsan ng napaso si Demus sa pag-ibig, that was five years ago. at hindi na niya ulit hahayaan ang sarili na maging biktima. Wala sa loob na nalukot ni Demus ang papel na hawak. That love left a scar on him, turning him into the cold person he is today. He wanted to curse himself, dahil sa tuwing naaalala niya ang nakaraan na 'yon ay tila ba may halimaw na nagwawala sa kaloob-looban niya. It was fuvking five years ago, Demus. Paalala ng binata sa kaniyang sarili, habang hinihilot ang sintido, parang biglang sumakit ang ulo niya. Hindi na dapat siya maapektuhan ng nakaraan na 'yon. Habang pinapakalma ang sarili, tumingin si Demus sa screen ng monitor at nagkasalubong ang makakapal na kilay nang may mapansin ang babaeng papasok sa building ng Moretti company. Nagtungo sa lobby ang babae habang palingon-lingon sa paligid at pagkaraan ay umupo sa couch na naroon sa lobby. Zinoom ni Demus ang partikular na nangyayaring 'yon, and a smirk curved his lips. "Look who we have here..." usal ng binata sa sarili habang naniningkit ang mga mata. At sinong mag-aakalang sa kompanya pa niya makikitang muli ang babaeng laman ng isipan niya sa nakalipas na ilang oras. A jolt of electric heat and excitement chased aways his headache. Memories of the last night came flooding back in his mind. Demus could feel himself getting rock hard again, at napamura siya dahil doon. He had one ironclad rule: never get involved with his one-night stands. But it seemed like that rule was about to be broken because of this woman... Mabilis na pinindot ni Demus ang intercom at tinawag ang isang babae na mabilis namang pumasok sa opisina. "Bring that woman here." Sabay turo sa monitor.แคชตันเลิกคิ้วแล้วเอื้อมไปจับมือเธอ “รีบกลับกันเถอะ”หญิงสาวยิ้มร่าเริงเพราะอีกฝ่ายไม่เคยทำแบบนี้มาก่อนแล้วจับมือคนข้างกายไว้แน่น พูดพึมพำว่า “วันนี้มีความสุขจังเลย สงสัยคืนนี้คงนอนหลับฝันดี” แล้วคว้าแขนเขามากอดพลางยิ้มอย่างมีเลศนัย“เธอนี่นะ…” แคชตันไม่รู้จะพูดว่าอย่างไรได้แต่ยอมปล่อยให้เธอทำอย่างที่ใจต้องการคฤหาสน์ เดอ ลีแวร์นาธาเนียลนั่งจิบน้ำชายามบ่ายสบาย ๆ อยู่ในสวนดอกไม้พลางมองดูบุตรชายทั้งสองคนวิ่งเล่นอย่างสนุกสนาน ข้างกายเขามีเด็กหญิงตัวน้อยผมสีเทายาวสยายกำลังทานเค้กช็อกโกแลตด้วยความเอร็ดอร่อย แก้มจ้ำม่ำ ผมม้าเต่อและดวงตาสีฟ้าน้ำทะเลทำให้เธอดูเหมือนเทพธิดาตัวน้อย ๆ แสนน่ารักมือข้างหนึ่งที่ว่างอยู่เอื้อมไปจับคนที่นั่งข้าง ๆ อีกคนอย่างมีความนัย สะกิดต้นขาของเธอราวกับส่งสัญญาณจนถูกตีเพียะที่หลังมือเบา ๆ เพื่อเตือนสตินาธาเนียลยิ้มยียวนเหมือนอย่างเคย วันนี้ดูอารมณ์ดีเป็นพิเศษเพราะแคชตันและเอเลนอร์จะมาช่วยเลี้ยงลูก ๆ ให้เพื่อที่เขาและเธอจะได้มีเวลาออกเดตในวันครบรอบแต่งงานท่าทางตื่นเต้นของนาธาเนียลทำให้เธอแอบอมยิ้มพลันรู้สึกได้ว่าเขายังเหมือนคนเดิมในวันวาน “คุณคงไม่ได้วางแผนทำอะ
หลายเดือนผ่านไป ความวุ่นวายของสงครามอาณาเขตได้สิ้นสุดลงด้วยชัยชนะของจักรวรรดิ นาธาเนียลเป็นหนึ่งในคนที่ได้รับความดีความชอบสำหรับผลงานในครั้งนี้สร้างชื่อเสียงให้กับตระกูลมากยิ่งขึ้นจนฝ่ายเชื้อพระวงศ์หวาดระแวงว่าพวกเขาจะแว้งกัดในสักวันหนึ่งทว่า บุตรชายแต่ละคนของดยุกอาเบอร์ลีนยังคงยืนยันหนักแน่นว่าจะจงรักภักดีต่อราชวงศ์เลทีอัสเหมือนเมื่อครั้งในอดีต หากพวกเขาตั้งอยู่ในครรลองของความดีงามบรรดาศักดิ์ของเคานต์ เดอ ลีแวร์ยังคงเป็นของนาธาเนียลเหมือนอย่างอดีต เขามองหน้าคู่ชีวิตแล้วกอดเธอไว้ด้วยความหนักใจเล็กน้อยเซซิเลียยิ้มให้เขาเพราะรู้ว่าอีกฝ่ายกำลังคิดอะไรอยู่ “ครั้งนี้ร่างกายฉันสบายดีค่ะ แล้วก็ฉันชอบอยู่ในที่สงบเงียบ ถ้ามีคุณอยู่ด้วยแล้วต่อให้ต้องนอนในถ้ำ ฉันก็จะไม่ปล่อยมือจากคุณค่ะ”“นอนในถ้ำอย่างนั้นเหรอครับ” รอยยิ้มมุมปากดูน่าสงสัยไม่น้อย “คุณอยากเปลี่ยนบรรยากาศเหรอครับ”“ใจเย็นก่อนนะคะ ทำใจให้สงบเข้าไว้เพราะฉันแค่เปรียบเทียบให้คุณเข้าใจ ไม่ได้จะไปทำอะไรในถ้ำเสียหน่อย” หญิงสาวส่ายหน้ารีบห้ามปรามคนที่กำลังคิดจินตนาการไปไกล“แต่ผมยังไม่ได้พูดอะไรเลยนะ” นาธาเนียลยิ้มยียวนแล้วพูดอีกว่า “ถ้
หลังจากพักรักษาตัวอยู่นานเกือบสองเดือน บาดแผลบนร่างกายของนาธาเนียลจึงค่อย ๆ สมานจนหายดี เวลานี้ข้างกายเขามีหญิงสาวที่รักคอยดูแลอยู่ไม่ห่าง แม้บาดแผลพวกนั้นทิ้งร่องรอยของสงครามเอาไว้แต่หากมีโอกาสเมื่อใดเขามักจะทำตัวน่าสงสารประหนึ่งเด็กน้อยที่ต้องรับการปลอบโยนจากใครสักคน“นาธาเนียล ยังเจ็บอยู่เหรอคะ” เซซิเลียตามเขาไม่ทันเหมือนอย่างเคย ดวงตาคู่นั้นมองเขาด้วยความเป็นห่วง นิ้วมือเรียวสัมผัสรอยแผลเป็นแผ่วเบา“ผมอยากกอดคุณครับ” เมื่อรู้ว่าคนตรงหน้ายังรักเขาอยู่ ทั้งยังอนุญาตให้เขารักเธอได้อีกครั้ง นับตั้งแต่วันนั้นมาจึงพูดออกไปอย่างที่คิดโดยไม่มีปิดบังครั้นสวมกอดกันอย่างที่ใจเขาต้องการ แต่การกระทำแค่นี้ไม่เคยเพียงพอเพราะเขารอมาเนิ่นนานเหลือเกินและอยากสัมผัสคนที่เขารักมากกว่านี้“ผมขอจูบคุณได้ไหมครับ” แม้ว่าจะถามออกไปอย่างนั้นราวขออนุญาตแต่เซซิเลียจะปฏิเสธได้อย่างไร ในเมื่อมือข้างหนึ่งของเขาจับท้ายทอยเธอไว้ อีกค้างประคองใบหน้าเข้าใกล้ ริมฝีปากแทบจะบดเบียดกันอยู่แล้วหญิงสาวอมยิ้มกับสิ่งที่เขาทำ
“อย่าร้องไห้เพราะผมเลยนะ ผมสวดวิงวอนให้คุณมีความสุขแล้วนี่นา มันไม่ได้ผลเหรอ อืม… ทำยังไงดี” สีหน้าของเขาสับสนและมึนงง ดูเหมือนว่าฤทธิ์ของยาแก้ปวดจะยังคงอยู่อีกนาน ชายหนุ่มจึงพร่ำเพ้อได้เรื่อย ๆ จนกว่าจะหมดแรง“ผมขอโทษนะ” เขาพยายามดึงเธอเข้ามากอดแต่บาดแผลทั้งข้างหน้าข้างหลังเจ็บแปลบจนนิ่วหน้า“นาธาเนียล!!!” หญิงสาวร้องลั่นแล้วเป็นฝ่ายขยับเข้าหาเขาแทน เมื่ออยู่ใกล้กันมากพอที่เขาจะเอื้อมมือมาเช็ดน้ำตาเธอได้ นาธาเนียลไม่รอช้าคว้าเธอเข้ามากอดปลอบโยน “ผมขอโทษที่ทำให้คุณร้องไห้อีกแล้ว บอกผมได้ไหมว่าต้องทำยังไง”“นาธาเนียล” เซซิเลียเรียกเขาแผ่วเบา “ฉันเป็นห่วงคุณมากนะคะ เพราะฉะนั้นพักผ่อนให้เต็มที่แล้วตื่นมาเจอฉันนะ”“สัญญาว่าจะไม่ร้องไห้นะ เด็กดี” เขาเปลี่ยนคำเรียกหญิงสาวไปตามอารมณ์ “ทำไมวันนี้ฝันดีจังเลย ได้อยู่กับนางฟ้าที่ผมรักด้วย”“เฮ้อ” เซซิเลียถอนหายใจที่เขายังคิดว่าสิ่งที่เกิดขึ้นเป็นเพียงภาพความฝัน “ผมอยากฝันดีกว่านี้ บอกรักผมหน่อยได้ไหมครับ” นาธาเนียลเปลี่ยนน้ำเสียงออดอ้อนคนตรงหน้า แววตาเป็นประกาย “ไม่ใช่สิ ถ้าคุณไม่ได้รักผมก็คงลำบากใจที่จะพูด แต่ว่าต่อให้คุณพูดโกหกผมก็ยินดีที่จ
หลายวันต่อมาอากาศช่วงปลายฤดูค่อนข้างแปรปรวน บางวันท้องฟ้าแจ่มใสแต่ไม่กี่วันต่อมากลับครึ้มฟ้าครึ้มฝน เซซิเลียเพิ่งจะสังเกตได้ว่าหลังคากระท่อมมีรูโบ๋อยู่สองสามแห่งจนแสงจากภายนอกทะลุเข้ามาข้างในได้จึงกลัวว่าฝนตกเมื่อไหร่น้ำฝนคงจะรั่วลงมาข้างในช่วงยามบ่ายเธอจึงเดินไปหาคนงานที่หยุดพักผ่อนเพื่อขอความช่
เช้าวันต่อมาสาวใช้ทุกคนต่างเห็นพ้องต้องกันว่าหญิงสารเลวคนนี้จะต้องได้รับความทุกข์ทรมานให้สาสมกับสิ่งที่เธอทำกับเจ้านายและคนรักของเขาเซซิเลีย คือชื่อที่ถูกเรียกขานอีกครั้งนับตั้งแต่วันนี้เป็นต้นไปในเมื่อเคานต์ เดอ ลีแวร์ไม่ว่ากล่าวอะไร พวกเธอจึงกลั
เช้าวันต่อมาเอเลนอร์เพิ่งจะรู้สึกตัวว่าร่างกายเริ่มดีขึ้นเล็กน้อยจึงค่อย ๆ ลืมตามองดูรอบห้องที่ยังไร้เงาของนาธาเนียล คิดไปเองว่าสิ่งที่เธอได้ยินตอนไม่ได้สตินั้นเป็นเพียงฝันร้ายทว่า เอมี่กลับยืนยันว่าเขากลับมาแล้วตั้งแต่เมื่อวาน“นายท่าน
ก่อนเดินทางออกจากดวาลินน์ นาธาเนียลเข้าไปเยี่ยมหลุมฝังศพของเอเลนอร์ในสุสาน วางดอกกุหลาบช่อใหญ่ที่เธอชอบข้างป้ายชื่อที่เขียนไว้ว่าREST IN PEACECECILIA EVERLET911 - 932





